Kommunikation och rådgivning, ansökningar om dagpenning, utbetalda förmåner och beslut om dagpenning, information om medlemsavgifter, personliga kontaktuppgifter
Enligt arbetsavtalslagen har arbetstagaren rätt att få full lön för sjukdomstid. Som lönegrund betraktas den lön som överenskommits i arbetsavtalet, om arbetstagaren inte omfattas av ett kollektivavtal. I vissa kollektivavtal krävs det att anställningsförhållandet ska pågå under en viss tid innan arbetstagaren har rätt till lön för sjukdomstid. Vanligtvis är denna period en månad, men det finns även längre väntetider, till exempel inom kommunsektorn.
Enligt arbetsavtalslagen ska arbetsgivaren betala lön för sjukdomstid till utgången av den nionde vardagen efter dagen för insjuknande, dock högst till dess arbetstagarens rätt att få dagpenning enligt sjukförsäkringslagen börjar. Rätten till lön för sjukdomstid enligt kollektivavtalen är oftast betydligt längre. Betalningsperioden är i allmänhet graderad enligt anställningsförhållandets längd. En vanlig längd på ersättningsperioden 28–56 dagar. Arbetsgivaren betalar differensen mellan lönen och dagpenningen för den förlängda tiden. Ofta betalar arbetsgivaren full lön för ersättningsperioden och får FPA:s sjukdagpenning för denna period.
Om samma sjukdom förnyas inom 30 dagar från det att den föregående dagpenningen betalades, har arbetstagaren rätt till sjukdagpenning från och med dagen efter dagen efter insjuknande. I detta fall är arbetsgivaren enligt lag skyldig att betala lön för sjukdomstid endast för dagen för insjuknande. I kollektivavtalen finns ofta en bestämmelse om att lönebetalningsperioden för sjukdomstid i sådana fall ska fortsätta räknas där den slutade vid det tidigare insjuknandet. Om det är mer än 30 dagar mellan att sjukdomen upprepas eller om det rör sig om en annan sjukdom, börjar lönebetalningsperioden för sjukdomstid på nytt.
